Zygmunt Bauman har under det senaste decenniet i en rad arbeten analyserat särdragen för det postmoderna tillståndet. Han har skildrat hur det moderna projektets förhoppningar har strandat, och hur vi i efterdyningarna finner människor som i allt högre grad lever från dag till dag i samhällen där allt befinner under ständig omförhandling. Uttrycken för detta kan vi se i den försvagade nationalstaten, de inte längre bärande sociala skyddsnäten, frånvaron av offentliga rum. I gengäld har vi fått en ökad individuell frihet, en frihet som skapar nya möjligheter men som också gör det svårt att hantera gemensamma, sociala frågor och problem som just sociala angelägenheter. Individualiseringen har blivit vårt öde.

I Det individualiserade samhället diskuterar Zygmunt Bauman det hot som individualiseringen utgör mot möjligheterna att hantera det som gör samhället till ett samhälle, alltså det som håller oss samman.

Uppsatserna i Det individualiserade samhället ger en utmärkt sammanfattande bild över mångsidigheten i Zygmunt Baumans projekt.