LitteraturMagazinets recension
av Nordkap, Allan Johansson
Levande historia om människorna i 1800-talets Trollhättan
I Allan Johanssons andra bok om familjen Andréasson från Trollhättan, är industrialiseringen i full gång och den nya stadskyrkan nästan färdigbyggd. Året är 1862 och trots att Edvin Andréasson med frun Josefina och många barn får det allt bättre, lever många fortfarande i armod.
”Nordkap” är framför allt en skildring av människors livsvillkor i ett samhälle som förändras. Läsaren kommer nära inpå tidens skeenden genom att handlingen kretsar kring en familj som upplever olika tidstypiska saker.
”Nordkap” är en roman som blandar vardagsliv med mer dramatiska och äventyrliga händelser. Genom hela boken löper en mordhistoria som inte är i centrum av handlingen men som ändå bidrar till en del spänning. Dessutom får man genom mordet en känsla för hur olika människor värderades. Polisen gör inga större ansträngningar i utredningen trots att uppgifter och fynd lämnas in, bl.a. av Oskar som är näst äldste sonen till Edvin och Josefina. Det är uppenbart att det har att göra med att offret är en fattig flicka med ett tveksamt rykte och utan anhöriga som kräver svar. Oskar har dock svårt att släppa händelsen då han strax innan mordet lärt känna flickan.
Det är inte bara mordet som gör läsningen intressant och gripande. Författaren har en förmåga att väva in beskrivningar av historiska företeelser så att de blir lättillgängliga och levande för läsaren. Berättelsen får en att reflektera kring förhållanden då och jämföra dessa med nutid. Ett tydligt exempel är barnens situation, inte minst hos de allra fattigaste. Skildringen av barnauktionerna som fattigvårdsstyrelsen anordnar är ganska saklig och ändå så känslosam. När vi idag diskuterar barnfattigdom kan det vara bra att ha en historisk referensram för att inse att fattigdomen och klassklyftorna finns i alla samhällen, även om det yttrar sig på lite olika sätt.
Det kan vara något visst med att läsa en berättelse där miljöerna är bekanta, även om händelserna utspelar sig för 150 år sedan. Om man som jag har sina rötter i Trollhättan och dessutom sedan några år tillbaka bor i staden, ger det en extra dimension till läsningen när handlingen är förlagd ”runt knuten”. Större delen av handlingen utspelar sig utmed den del av älven och fallen som utgör hjärtat av Trollhättans stad. Man kan nästan bokstavligt följa med i karaktärernas fotspår och det vidgar läsupplevelsen. Jag tror dock att man har behållning av boken även utan lokalpatriotiska glasögon.
Det är med en välskriven om än ganska enkel prosa som Johansson berättar sin historia om Trollhättan och dess invånare. Eftersom han vill skildra vardagen som den såg ut är språket väl anpassat till berättelsen. Emellanåt kan dialogen och de fyndiga kommentarerna vara lite tillkämpat käcka, men det finns hela tiden en känsla av att det är ”riktiga människor” som befolkar ”Nordkap”. Det gör att man som läsare lär känna, lever med och bryr sig om karaktärerna.
Mottagen: 21 januari 2013
Anmäl textfel
