Översättaren Einar Heckscher om dikterna i denna samling:

»I sina låtar berättar Charles Bukowski om sin vardag, utan att sopa något under mattan. De berättar om naket liv, om gåtor kring liv och död, om ensamhet och gemenskap. Natt efter natt av ojämna rader, där arbetsplatser, grannar och älskarinnor, tjurfäktare, åldringar och barn, katter och hundar och denna världens stora, betraktas lika oförblommerat, av en man som inte drar sig för att driva med även sig själv framför sitt piano. Den här samlingen är utsnitt ur hans fresk över ett mänskohjärta, dess insikter och drömmar, rotade i en livsberusad, klarögd och djupt bildad humanism, som inte väjer för något som den kärleksfulle busen vid tangenterna finner vara sant. I samling som fått namnet Otvättad kärlek och helvetshundar.«

I efterordet till diktsamlingen skriver författaren och krönikören Marcus Birro: »Utan pjosk men med uppriktighet berättar han om knegarna och drömmarna, knarkarna, hororna och galningarna i de små rummen som finns över hela världen. Små upplysta fönster i de stora husen. Spejande som ögon.«

Dikterna i denna samling är reviderade och hämtade från den tidigare utgåvan "214 Dikter", utgiven 1995.