LitteraturMagazinets recension
av Natten före julafton, Clement C Moore
Tomten och hans renar på vers
Julstämning får vi i den klassiska ”Julaftonsnatt” av Clement Clarke Moore. Thomas Sjösvärd har gjort en ny svensk översättning av originalet från 1823, och illustrationerna av Jessie Willcox Smith har restaurerats digitalt.
Strumporna hänger på spiselkransen. Barnen drömmer om klappar. Men far i huset vaknar av ljud ute på gården. Så börjar nattens äventyr. Bokens tomte kommer ur traditionen kring helgonet Sankt Nikolaus.
Förlaget har i sin katalog dock missuppfattat det hela. Där kan vi läsa om en pojke, St Nick, som växer upp till den slädåkande, skorstensdykande glada fabrodern. I själva verket var originalet till den anglosaxiska Santa Claus en biskop i Myra i nuvarande Turkiet som dog på 300-talet. Han hette St Nikolaus och var känd för sin givmildhet, därav julklapparna. I Nederländerna firar man Sinterklaas den 5 december. I vissa andra länder, som Belgien och Polen, får man klappar både på Nikolaus-dagen den 6 december och på julafton. Lyckostar!
Målgruppen för berättelsen sägs vara tre till sex år. Det är roligt med rim, tycker jag, men det är förstås inte helt lätt att översätta. Så något nödrim blir det.
I bolstret låg barnen och började stråla
av drömmar om knäck och tryffel och kola,
men vi i vår säng, där mor låg och jag satt,
såg mest fram mot att sova en midvinternatt.
Det stycket ställer till problem för mig, och då kan det nog också göra det för de små. Far i huset kallar sin fru för mor. Den ålderdomliga användningen torde vara okänd för barn i dag. Jag fick tänka till själv innan jag greppade att det är far som berättar och upplever saker, speciellt som verserna ovan illustrerar en bild av barnen som sover i sina sängar. Att far sitter upp tolkar jag som rimtrubbel, särskilt som han reser sig upp från liggande på nästa illustration.
Men efter detta följer handlingen med en charmig tomte och hans snabba renar. Vår svenska tradition ser dock inte riktigt ut så. Det är väl inte många här som hänger upp strumpor på öppna spisen. Och renarna, var kommer de ifrån? Jo, det sägs vara just Clement C. Moore och hans julnattsdikt. De flygande renarna har behållits i amerikansk kultur.
Vem skulle du ge bort den här boken till?
-Ett barn och en vuxen som vill ha en stilla stund tillsammans på julafton.
Mottagen: 23 december 2017
Anmäl textfel
