LitteraturMagazinets recension
av Regnet luktar inte här, Duraid Al-Khamisi
Om flykt, identitet och saknad
"Regnet luktar inte här" är inte bara ett familjeporträtt, det är också en skildring av det Sverige som möter och bemöter de som kommer för att starta ett nytt liv här.
Varje gång man slår på TV möts man dessa höst- och vinterdagar av flyktingar som kommer i båtar, med tåg eller till fots. I deras ansikten läser man trötthet, utmattning men ofta också förväntningar. Varifrån kommer de? Varför kommer de? Vart är de på väg och hur kommer det att bli? Duraid Al-Khamisis bok "Regnet luktar inte här" ger svar på några av dessa frågor. Åtminstone om man undrar över en familj som kom på nittiotalet från Irak.
På sjuttiotalet hade jag en vän som kom som flykting från Tjeckoslovakien. Han hade nio års utbildning på Konsthögskolor och var en känd och uppskattad konstnär i det land som han måste fly från. Han talade ofta om detta att han varit någon men blev ingen. Hans konst handlade hela den tid han bodde i Sverige om detta. Att förlora sin identitet, alla sina relationer, sin egen historia. Detta förefaller att vara det svåraste för en flykting.
"Regnet luktar inte här" handlar om detta. En välkänd, uppburen och kunnig guldsmed måste hastigt lämna Bagdad undan det förtryck som Saddam Husseins regim utsatte sina medborgare för. Efter en dramatisk flykt kommer familjen till Sverige. Den livsfarliga flykten beskrivs av den då nioårige Duraid på ett sådant sätt att ångesten krampar i läsaren. Och det känns som om alla de människoöden som visas på TV-skärmen konkretiseras när familjen trängs ner i en livsfarlig båt och i innandömet av den i storm förs från Litauen till Gotland. Det väcker minnen av skildringar av båtar som under andra världskriget tog flyktingar till Gotland. Jag har fått dessa båtresor beskrivna av åtskilliga baltiska flyktingar i andra världskrigets tid. Historien återupprepar sig.
Boken är på ett sätt delad i två. Den ena handlar om det Irak man lämnade, om de människor som flydde och förlorade allt och hur de förmådde att hantera själva förlusten. "Regnet luktar inte här" ger ord åt den saknad efter dofter, ljud och ljus som den som flytt bär inne i sig för alltid. Den handlar om sorgen över att den sociala situationen är förändrad, att det inte finns några systrar eller svägerskor att dela erfarenheter med, att samtala med, att minnas med eller att dela vardagen med.
Den andra delen handlar om mötet med det nya landet. Den irakiske guldsmeden finner ingen plats i det svenska samhället. Han behövs inte. Men han ser som sin uppgift att ge sina söner möjlighet att ta för sig av det svenska samhället. Och det är litet olika beroende på vilken ålder pojkarna har hur det går. Boken skildrar skickligt och skrämmande hur mötet med den svenska vardagen blir för dessa pojkar. De växer upp i Husby och boken beskriver mötet med den svenska skolan som inte förmår att stimulera till mål som utvecklar och ger stadga. Den visar vilka uttryck rasism och främlingsfientlighet tar sig. Den skildrar mobbning och hat. Allt finns i olika former och med olika resultat. Bränderna i Husby, oroligheterna och förvirringen, allt finns skildrat inifrån.
Det är en skicklig skildring av hur oerhört krävande det är att vara ung och inte känna att man har stöd i ryggen, att man förväntas misslyckas. Det är emellertid också en skildring av en ung man som har så mycket mer i sin ryggsäck än de flesta svenska pojkar. Av en äldre finsk invandrare med egna erfarenheter lär sig tonåringen att man inte skall slåss med kniv. Du skall slå så att du får respekt, men du skall inte skada med kniv, är budskapet. Han får kraft och energi att ta sig ur det som drar ner och genom utbildning skapar han sig en plattform för att ge ord åt de erfarenheter som blivit hans.
Boken är viktig att läsa. Man skall läsa den om man vill förstå något av hur det är när regnet inte luktar. Man skall läsa den om man vill möta de svårigheter som många barn till flyktingar har att bemästra. Man skall läsa den om man vill reflektera över vad Sverige betyder för och gör med våra flyktingar.
Al-Khamisis bok är inte bara ett familjeporträtt, det är också en skildring av det Sverige som möter och bemöter människorna som kommer för att starta ett nytt liv tillsammans med oss.
Mottagen: 15 januari 2016
Anmäl textfel
