LitteraturMagazinets recension
av Tippens finaste färger, Eric Hill
Tippens bok om färglära förvirrar
Tippen är en populär hund som funnits sedan 1980. Böckerna handlar om enkla begrepp och situationer och nu har turen kommit till de vanligaste färgerna.
På varje uppslag presenteras två färger (utom röd som får ett eget uppslag vilket är lite förvirrande). Saker i den bestämda färgen är utslängda på boksidan men också här blir jag förvirrad. De gula sakerna är gula i verkligheten; sandslott, citron, bananer. Men på den gröna sidan hittar vi solglasögon och en matlåda och på den blåa en väska och en sparkcykel. Alltså saker som kan ha andra färger också. Kanske är det bra, kanske kan detta bidra till att man pratar om att Tippens boll är blå men min är gul och Lasses är lila.
Är målgruppen mogen för det samtalet? Jag vet inte. Syftet med Tippens färgbok är kanske inte att visa vilka som är sakernas naturliga färger utan visa vilka färger just hans saker har. Bra att känna till innan man börjar läsa i alla fall.
Bokens sidor har färgglada flikar som sticker ut från respektive färgs uppslag. Enligt förlagets information ska man kunna "dra i de tjocka flikarna" vilket man inte kan. Däremot kan man bläddra med dem, vilket baksidestexten helt korrekt upplyser om. Eftersom det bara är en flik per uppslag får hälften av färgerna finna sig i att presenteras på flikens baksida, det vill säga vara osynliga från framsidan. Det känns som om upplägget var en rolig idé som tyvärr inte blev tillräckligt genomtänkt.
Erika Wallman
Mottagen: 24 april 2014
Anmäl textfel
