Hit har jag kommit.
Inte på vindlande stigar
och inte genom några
labyrintiska gränder:
Jag skulle kunna
komma cyklande in i
det historiska tumultet!

Göran Greiders nya diktsamling är stor och generös. Han skriver om vardagen och politiska möten, familjen och sin barndoms platser, om den Jesus som finns djupt ner i historien och bondeupprorens Thomas Münzer, om sin trädgård i Dalarna och katternas vänliga ansikten i mörkret - hela tiden famlande "efter den hela bilden, jag ska ha den till slut, den vars hemliga existens driver mig att anteckna också det här."

Hit har jag kommit.
Inte på vindlande stigar
och inte genom några
labyrintiska gränder:
Jag skulle kunna
komma cyklande in i
det historiska tumultet!

Göran Greider skriver kontinuerligt dikter och hans diktsamlingar formar sig därför till ett slags lyriska rapporter om vad som hänt i världen och i hans eget liv. Både stort och smått får rum, och tilltalet är ivrigt och engagerande.
   Hans nya diktsamling är stor och generös. Han skriver om vardagen och politiska möten, familjen och sin barndoms platser, om den Jesus som finns djupt ner i historien och bondeupprorens Thomas Münzer, om sin trädgård i Dalarna och katternas vänliga ansikten i mörkret - och hela tiden famlar han "efter den hela bilden, jag ska ha den till slut, den vars hemliga existens driver mig att anteckna också det här."