Pär Lagerkvist formulerade redan som skolpojke drömmen om att bli en stor diktare. Verkligheten skulle överträffa drömmen. År 1951 tilldelades han Nobelpriset i litteratur. Men hur blev bangårdsförmannens son från Växjö en av 1900-talets mest omskrivna och aktade författare? Denna bok söker ge svar på den frågan genom att följa hans författarbana från skolåren till den efterlängtade succén Barabbas (1950) och Nobelpriset. I blickpunkten ställs samspelet mellan författaren och den litterära kulturens viktigaste aktörer och institutioner. Två centrala skeden framstår som avgörande: den bullriga entrén med programskriften Ordkonst och bildkonst (1913) och den nya rollen som kämpande humanist under början av det politiskt oroliga 1930-talet.

"En intressant bok. Med Lagerkvist som huvudperson blir den också en bild av litteraturens ställning och utveckling under 1900-talets första hälft."

-Curt Bladh, Gefle Dagblad

"Möllers närmande till litteratursociologin sker helt inom ramen för normalt språkbruk och hans stil är genomgående naturlig och klar. I den mån han använder siffror till annat än årtal avser de sådant som upplagestorlek och honorarbelopp."

-Staffan Bergsten, Upsala Nya Tidning