LitteraturMagazinets recension
av Jakten på Kapten klänning, Jonas Trolle
Verkligheten bakom jakten på "Kapten klänning"
Jag är rätt kluven till den här boken. Vad är dess syfte egentligen?
Jonas Trolle är polismannen som var med och grep Lindberg. Nu skriver han en bok om sitt arbete med fallet. Vi får följa Trolle och hans kollegor från att de av en slump fått korn på Lindbergs förehavanden, under långa övervakningstimmar i sunkiga bilar, fram till att de framgångsrikt fångar in och lagför sin egen före detta överordnade.
Det börjar med att en välbärgad man i 60-årsåldern faller mot sin död från en balkong i Bredäng utanför Stockholm. I efterdyningarna av mordutredningen snubblar polisen över kopplingar till den egna kåren. Efter ett intensivt spanings- och utredningsarbete dömdes den före detta polischefen Göran Lindberg, även känd som "Kapten klänning", för en mängd grova sexbrott.
Vägen fram mot gripandet kantas av precis allt man kan önska sig i snaskighetsväg. "Som en krimfilm". "Enorm dildo". "Skulle träffa 14-åring", är rubrikerna en av våra största kvällstidningar helt seriöst använder när de skriver om boken "Jakten på Kapten klänning". De säger väldigt mycket om varför den här berättelsen skrivits ner. Eller kanske snarare varför man velat ge ut den, mycket passande i samband med att Lindberg släpps från fängelset.
Att boken getts ut är som sagt lätt att förstå. Fallet har varit mycket uppmärksammat och innehåller alla klassiska ingredienser i ett spännande drama. Sex, makt och kampen mellan ont och gott. Poliserna är goda och ondskan manifesteras i en man som ägnat en stor del av sitt yrkesverksamma liv åt att propagera för jämställdhet. Men vad Jonas Trolle själv velat uppnå är inte lika solklart.
I efterordet skriver han att han vill "ge några förklaringar till gåtan Lindberg". Dessa hittar jag inte i boken. Vidare vill han genom att visa vad Lindbergs offer utsattes för "ge dem upprättelse och säga att de utsattes för en person som förvred dem och till slut kunde göra vad han önskade med dem". Jag tycker inte att han lyckas. Trolle verkar mest brinna för att visa hur man från polisens sida faktiskt gjort sitt bästa. Att den massiva kritik som kåren utsatts för i samband med fallet inte är helt välgrundad och att även poliser är människor.
Här och där framträder intressanta glimtar av något större. Tendenser som hade varit intressanta att plocka upp och diskutera men som lämnas därhän. Att Lindberg i förhör pratar om att han anser att han haft en fin relation till sina offer, att de i stort sett varit "ihop". Att han blir "lite ledsen" när han fattar att kvinnan i fråga inte velat ha honom utan bara hans pengar. Här finns något som intresserar mig. Hur Lindberg i åratal kunde leva dubbelliv utan att någon reagerat hade också varit intressant att fördjupa sig i. Det finns en mängd saker som möjliggjorde hemlighetsmakeriet, bland annat det faktum att han (även efter att ha gått i pension) på något märkligt vis kunde ha kvar flera kontorsrum på polishögskolan. Låsta med privata lås.
Vill man verkligen känna vad Lindberg gjorde med sina offer. Vill man få en förståelse för hur människor som han är en del av större samhälleliga strukturer vilka fungerar förfördelande för utsatta unga. Då kan man lyssna på radiodokumentären "Den fastspända flickan" i stället. Är det däremot en inblick i det polisiära arbetet man är ute efter fungerar "Jakten på Kapten klänning" bra.
Mottagen: 1 april 2014
Anmäl textfel
