LitteraturMagazinets recension
av Isporten. Mörkt vatten, Jonna Berggren
Portalfantasy på hal is
Jonna Berggren är biolog, lärare och författare. De första tre delarna av hennes fantasyserie "Isporten" utkom under det gångna året i omarbetad version på Olika förlag och den avslutande delen är på väg.
I "Mörkt vatten", den första delen, träffas Jamina och Milo. Jamina är ett ovanligt barn som alltid vet vad det ska bli för väder och aldrig fryser. Hon trivs med att vara ensam och samlar på snäckor. Milo som nyligen flyttat från Köpenhamn till lilla Frillesås börjar i parallellklassen, där han genast blir utfryst. Jamina tar hans parti när äldre elever ger sig på honom och de blir vänner.
Deras gemensamma klassmorfar Ismail upptäcker speciella förmågor hos dem. Snart tanketalar de med Ismails iller och varghunden Maya, och det visar sig att världen är större än de tror. Ismail berättar för dem om porten Isaaffik, den sista öppningen till det magiska Islandet, och om de eldstenar som behövs för att hålla passagen öppen.
I "Andra sidan" och "Fångade" har barnen lämnat motvärlden – vår värld – och gett sig av till Islandets kyla. Där finns klipptroll, vättar, mammuthjordar och huldror. Milo som är delvis inuit har en dolk med sig, Jamina en stav. Med mod och magi övervinner de hinder och faror, och det låter kanske tyvärr mer spännande än vad det faktiskt är.
För att vara en omarbetad version (jag har inte läst den ursprungliga) är texten något outvecklad och lite klumpig. I ett stycke kan barnen vara för "trötta" för att prata och redan i nästa stycke "outtröttligt kämpa vidare". Det mesta beskrivs i samma lugna tempo och tonläge vilket avdramatiserar potentiell spänning, samtidigt som den allvetande berättarrösten förklarar onödigt mycket om hur huvudpersonerna känner och hur deras tankegångar går.
Nu tillhör jag inte direkt målgruppen eftersom böckerna riktar sig till mellanstadiebarn, och det är möjligt att yngre bokslukare har mer överseende med motsägelser och övertydlighet. Med detta sagt så blir serien ändå bättre för varje bok. Könsstereotyperna lyser med sin frånvaro och det är fina böcker med snygga omslag och färgade sidkanter som en del nybörjarläsare otvivelaktigt kommer finna alldeles lagom spännande.
Mottagen: 4 januari 2018
Anmäl textfel
