LitteraturMagazinets recension
av Buster vill städa, Marie Oskarsson
Expressivt språkbrukande och dramatiska illustrationer
Det första som slår mig när jag läser den nya boken om Buster är det expressiva språket.
Författaren Marie Oskarsson tar för sig och delar med sig från ett perspektiv som mäter dryga 1,50 från golvet:
”Svisch och spring och spark och poff. Buster är världens bästa innebandykille med sopborsteklubba.”
Han har vaknat tidigt och bestämt sig för att städa. Mamma sover. När den gula bollen kommer fram så förvandlas sopborsten till klubba, Buster förvandlas till en innebandykille och mammas älskade vas förvandlas till skärvor.
Dramatiken är stor i den här boken, något som Lisa Kleinschmidts illustrationer understryker med önskvärd tydlighet. Här finns ett möte mellan vuxenvärlden och barnets värld, och däremellan rör sig den magiska svarta katten ob