Recension
av Rekviem för en vanskapt, Mattias Hagberg
Skrämmande bra om normalitet och rasbiologi
Egentligen är ordet normal något riktigt otäckt, åtminstone om man pratar om människor. Om någon är normal förutsätter det också att någon annan är avvikande. När det sätts upp skarpa gränser för vad som är normalt blir också det avvikande mer skrämmande. Människor som inte passar in i mallen måste då betvingas och kontrolleras så att de ”normala” inte smittas av det som avvikelsen innebär. Mattias Hagbergs debutroman Rekviem för en vanskapt visar hur normalitet kan vara något riktigt skräckinjagande.
Stor-Stina är död och eftersom hon aldrig blivit döpt kan hon inte begravas i vigd jord. Redan när hon föddes var hon ovanligt stor och prästen vägrade döpa henne. Som dotter i ett fattigt samiskt hem i en by som nyligen blivit kristnad levde hon med både gamla samiska traditioner o