I vårt dagliga tal och i många texter som vi läser möter vi namn eller episoder som lever kvar i vårt språkbruk, men ofta vet vi inte längre vad vi egentligen talar om eller lyssna på.

«Måne» frågas det efter när man löser korsord - och då skall man skriva «IO». Och nog är IO en måne till Jupiter - men varför heter det så? Är frågan «Oidipos mor» måste man svara med «Iokaste» - då kan man gå vidare i korsordet. Men man missar kanske tillfredsställelsen att också veta historien runtomkring dessa - och andra - namn. Och nog är det väl roligt att ett så vanligt ord som «Karisma» bygger på att grekerna hade en gudinna med namn «Charis» - välbehagets gudinna. Berättelsena om Troja eller Odysseus är långa och episka. Få människor i våra dager har tid eller tålamod att läsa dem i hela sin längd. Men att i en överskådlig form kunna ta reda på vem det var som man nyss har hört talas om i ett samtal är berikande och ger en kunskap som som inte bara är värdefull utan också rolig.