Recension
av Tigern i Galina, Téa Obreht
En bok att vistas länge i

Den som inte läser Tigern i Galina får skylla sig själv. Det här är en debutroman som de flesta etablerade författare bara kan drömma om att skriva.
Mitt i romanen: morfar, läkaren med Djungelboken ständigt i fickan. I ett namnlöst land på Balkan där krigen suddar ut gränserna i tiden reser hans barnbarn Natalia, också hon nu läkare, när hon nås av budet om hans död.
Historierna han berättat väcks åter till liv; Natalia minns och berättar dem för oss. Om den dödslöse mannen, om tigerns hustru, och om tigern själv. Om kriget, och vad det gör med människorna, om livet och invånarna i den lilla byn där den föräldralöse morfar växte upp. Om Jugoslavien och dess sönderslitande konflikter. Folksägner, magi och övertro glider ihop med det verkliga och man följer gärna med, det är en surrealism som känns nästan overkligt verklig.
Obreht har skrivit en tät, sammanvävd roman som trots sina otroliga historier och karaktärer är sorgsen. Natalias sökande efter morfarns historia är ett sökande efter förklaringar till Jugoslaviens sönderfall, hur kriget kan vända granne mot granne över en natt. Det är en fantastisk berättelse med en alldeles egen röst och berättad med ovanligt säker hand. Skulle man inte veta författarens ålder (hon är född 1985) skulle det ligga nära till hands att föreställa sig en person slipad av ett långt livs skrivande och erfarenheter. Översättningen, som är gjord av Molle Kanmert Sjölander, flyter bra. Nästa bok ni läser heter Tigern i Galina!
Mottagen: 17 mars 2012
Anmäl textfel