Mare Kandres tretton berättelser rör sig intill och över gränser. Gränsen mot döden, utplåningen och förvandlingen, mot en besatt längtans uppfyllelse, och gränsen mot världar som tycks märkligt främmande och avlägsna och ändå finns tätt intill vår. Med ofta överraskande vändningar och förlopp tar Mare Kandre läsaren med över gränserna.
Hetta och vitt utspelar sig i tidlösa skogar och rum, men också i högst samtida städer och krigshärdar. Här finns flyktingfamiljen vars liv stegvis reduceras till intet, och den torterade mannen vars förflutna aldrig släpper sitt grepp. Här finns kvinnor och flickor som släpper taget om allt, för att följa en impuls, en förälskelse, en diffus gestalt. Och här finns några omskakande skildringar av det ambivalenta och provocerande i att vänta barn och vara mor.

Mare Kandres tretton berättelser rör sig intill och över gränser. Gränsen mot döden, utplåningen och förvandlingen, mot en besatt längtans uppfyllelse, och gränsen mot världar som tycks märkligt främmande och avlägsna och ändå finns tätt intill vår. Med ofta överraskande vändningar och förlopp tar Mare Kandre läsaren med över gränserna.

   Hetta och vitt utspelar sig i tidlösa skogar och rum, men också i högst samtida städer och krigshärdar. Här finns flyktingfamiljen vars liv stegvis reduceras till intet, och den torterade mannen vars förflutna aldrig släpper sitt grepp. Här finns kvinnor och flickor som släpper taget om allt, för att följa en impuls, en förälskelse, en diffus gestalt. Och här finns några omskakande skildringar av det ambivalenta och provocerande i att vänta barn och vara mor.

"Man fann honom på en liten höjd mitt i byn, utanför en av de många rykande ruinhögarna, med flickan i famnen.

    Det pyrde ännu ur husresterna, ur vilka man senare skulle gräva fram ytterligare fem svårt förkolnade kroppar, tre män, två kvinnor –

    Även benrester återfanns –

    Till aska reducerade, mänskoliknande formationer, små svarta stofthögar.

    Med största sannolikhet rörde det sig om småbarn, men dessa var så illa åtgångna att det lika gärna kunde varit hundar, katter, ja, träföremål.

    Delar av möblemanget.

    Vad som helst.

    Man hade försökt övertala honom, men han hade vägrat släppa den lilla… "

"För första gången skriver ... Kandre nu noveller, eller berättelser som hon valt att kalla dem, i dess konkreta bemärkelse. Noveller som känns utpräglat Mare Kandre samtidigt som man märker hur hon nu verkligen också nyttjar den korta berättelsens alla finesser där vartenda ord får betydelse för historiens gång.

  Styrkan ligger därför heller inte enbart i det poetiska språket (som hon behärskar intill fulländning) utan lika mycket i hennes sätt att låta historien lotsas fram genom till exempel ett pronomen. Men inte minst i hennes förmåga att avsluta en novell i alldeles rätt ögonblick - så att man nästan tappar andan."

Miranda Landen i Göteborgsposten

"[MARE KANDRES] NYA novellsamling Hetta och vitt bekräftar hennes position som en säregen språkkonstnär med stark känsla för både form och fantasi. I tretton berättelser naglar hon fast människan i hennes kamp mot ondskan, mot meningslösheten, mot skräcken och livsäcklet.

... i utforskandet av de svåra ofta skuldfyllda erfarenheterna är hon oöverträffad i den unga prosan.

Maria Bergom Larsson i Aftonbladet

”Det som skiljer Hetta och vitt från Kandres tidigare produktion är samtidsanknytningen i flera av novellerna. Författaren fångar bilder ur nyhetsflödet, internaliserar dem och låter dem växa. ”

Amelie Björk i Göteborgsposten

"Kandre lyckas skriva sig in bakom tv-bildernas flimrande likgiltighet och gestalta människor som är lika hjälplösa i sin längtan som de är plågade av en fruktansvärd verklighet. … Det är hennes starkaste bok på länge."

Tomas Götselius i Dagens Nyheter

Mare Kandre gjorde sig känd som en berättare med avstamp i det mytiska och sagoaktiga. Hetta och vitt är hennes första novellsamling, och här får vi möta en betydligt mer nutidsanknuten Kandre som har stramat åt sitt språk och söker sig till flera olika miljöer och livssituationer.
En av novellerna handlar om en familj som tvingas fly undan förföljelse. De måste ständigt bryta upp och ge sig vidare, och steg för steg berövas de allt det som de själva förknippar med sin identitet. Händelserna skildras ur den lille sonens perspektiv; det är en stark berättelse om vad som sker när människors tillvaro reduceras till ett ingenting. I en annan novell förföljs en torterad man av sitt förflutna; minnena släpper inte sitt grepp om honom och till sist tar de konkret gestalt. En krigshärd på Balkan blir i en novell det ställe en ung svensk semesterresenär nästan av en slump hamnar på. Hon följer en plötslig impuls ute på Arlanda och bokar om sig till en destination hon ser på avgångsskylten, en plats hon sett på tv men inte förrän nu riktigt fattat finns i verkligheten.
Men boken rymmer också några berättelser med mera tidlöst anslag: om en flicka som försvinner in i skogen och om en kvinna som följer sin besatta förälskelse till dess yttersta konsekvens. Och här finns ett par omskakande skildringar av den ambivalenta och provocerande upplevelsen av att vänta barn och vara mor.

Omslagsformgivare: Lena Olofsson